Min tro är en trygghet i Gud. Att veta att det finns någon som är mycket större än mig själv, som inte har bra och dåliga dagar utan är konstant och fast. Att veta att det finns någon som älskar mig oberoende om jag gör felsteg eller så. Gud är också den som definierar mig, som säger vem jag är.

Jag är uppvuxen i en kristen familj där relationen till Jesus alltid har poängterats – Jesus är vår bästa vän! Jag tror att det var under ett barnläger som jag tog beslutet att tro på Gud. Det var ju egentligen inget nytt för mig utan ett tillfälle att få bekräfta min tro. Jag minns faktiskt inte så noga hur det var, har inget datum eller så.

Under högstadietiden var jag mycket osäker och visste inte alltid hur jag skulle göra eller vara. Det var en tid då kompisarna kanske definierade mig mer än Gud. Som tur var hade jag många kristna vänner som jag var med och det kändes tryggt. Jag behövde nog den gemenskapen och tryggheten under de åren.

I gymnasiet började jag stå på egna ben och min tro blev mer min egen. Men på samma gång blev det också svårare. Jag hade många vänner som inte var troende och som inte förstod hur jag kunde vara det. Då valde jag ibland att inte tala så mycket om min tro. Men alla de små val jag gjorde, situationer då jag ändå valde att följa det jag trodde på, hjälpte mig att växa i min egen tro.

Jag studerar nu till lärare, lever studieliv och umgås med mina vänner. Mitt liv med Jesus innebär att det finns en större mening med att vakna upp varje dag. Gud har gett mig en kanske löjlig fascination över allt det vackra som finns i världen. Jag älskar att fotografera och försöker med mina bilder fånga något av det vackra som finns omkring oss. Jag upplever också att Gud har gett mig lovsången där jag verkligen får tacka Honom för allt vac­kert och gott som Han ger oss och samtidigt hjälpa andra att lyfta blicken från sig själv och se Honom. Jag ser mycket av Hans godhet och kärlek i människor jag möter och i naturen. Jag vet att Gud ger oss allt det vackra bara för att vi ska få ha det bra och njuta av livet.

Om vi vill se Gud så kan vi få göra det, det handlar mest om vår inställning. Jag tror vi kan välja att ge utrymme för Honom eller inte, för Han längtar efter att få möta oss varje dag. Det finns en Gud, en levande Gud som vill möta oss, tala till oss och som inte är långt borta på något sätt. För mig räcker det med att se på det sköna i naturen och i andra människor för att förstå att det finns en Gud.

Att vara kristen för mig är att vara äkta, att få vara den jag är och veta var jag hör hemma. Jag känner mig trygg i min tro på Gud även om jag ibland inte vet riktigt hur Han tänker. Jag får då bara vända mig till Honom och lita på att Han ser helheten bättre än jag gör och har en plan för mitt liv. Jag förstår inte alltid allt men får då bara lita på Honom. Han är min fasta klippa när det stormar och jag har så många gånger upplevt hur Han konkret gett mig frid mitt i de jobbigaste situationerna. Jag vet inte hur jag skulle klara mig utan Jesus i mitt liv. Att leva med Jesus ger mig ett otroligt hopp och jag vet att Han ger mig allt jag behöver.