Ingvor Huhtamäki fick en förnyad tro på Guds möjligheter att förändra våra liv när hon för 19 år sedan blev helad från en växt på äggstockarna.

Läkaren undersökte mig vid tre tillfällen med ultraljud och kunde konstatera att tumören bara blivit större och större. Jag försökte vara lugn, för jag ville inte i förväg tro att det skulle vara cancer. Jag bokades in för operation. På lördagen två dagar före operationen gick jag till ett kristet möte där man bad för människor. Varför skulle jag inte ta tillfället i akt? Jag lät några be för mig. Om Gud vill hela mig så kan han göra det, tänkte jag.

På måndagen blev jag sedan opererad med titthålsteknik. Efter operationen kom läkaren till min säng, tittade på mig och sa: Där var ingenting! Nähä, sade jag för jag visste ju vad det berodde på.

Jag gick senare till en annan läkare och bad honom undersöka det ställe där tumören varit. Han konstaterade att där fanns ett litet ärr, som visade att där hade funnits en växt. Jag blev så glad över helandet att jag tackade församlingen, som hade bett för mig. Jag ringde också mina syskon och delade den glada nyheten med dem.

I mitt arbete som försäljare på en bokhandel för kristen litteratur kom jag i kontakt med en massa människor. Åt några av dem berättade jag vad som hade hänt med mig. Det ledde sedan till att en del av dem kom och ville att jag skulle be för dem. Det gjorde jag, ibland vid en bokhylla och ibland i ett skilt rum.

Jag fick också uppleva ett helande genom bön en annan gång. Jag led av svår ischias. Jag var på sjukhus en vecka för observation, men de kunde inte hjälpa mig. Jag kom hem, men var så dålig att jag inte kunde sitta. På ett kristet möte ville en ung kvinna be för mig. Hon hade kommit till tro på Kristus för bara en månad sedan. Jag tänkte ”vad kan hon göra som själv just har kommit till tro?” Men hon bad och jag kände armar som kramade om mig. Jag öppnade ögonen för att se vem det var, men där var ingen. I den stunden blev jag helt helad från min ischias – och den kom inte tillbaka.

För mig har bönen blivit livsviktig. Jag tror att bön innebär att man överlämnar sig själv och dem man ber för åt Gud. Men vi skall minnas att vi aldrig kan kommendera Gud. Och faktum är ju att alla inte blir helade genom förbön. Men jag har kommit till att Gud är mycket större än vi tror. Han kan använda också det svåra. Det står ju i Bibeln att ”för dem som älskar Gud samverkar allt till det bästa.”

Egentligen är inte heller det fysiska helandet det allra viktigaste i livet. Det är viktigare att vår gudsrelation blir upprättad. Men jag tror att ett fysiskt helande kan öppna en människas ögon för den andliga verkligheten. Vår fosterdotter, som bodde hos oss när jag blev helad från min tumör på äggstockarna, blev så glad när hon fick höra om helandet att hon berättade om det för sina skolkamrater.

Ingvor är gift med Ture, som är pensionerad barnläkare. Också han tror att människor kan bli helade genom bön. Men i familjen Huhtamäki menar man att Gud kan hela lika väl genom läkaren som genom bön. Det ena utesluter inte det andra. Ingvor har hemma ett utdrag ur sjukhusets sjukjournal där det tydligt framgår att hon konstaterats ha en 11 mm stor tumör. När hon skulle opereras fanns den inte mera där.