Nils ”Nisse” Johansson satsade framåt, utvidgade och investerade i företaget. När den ekonomiska depressionen slog till gick företaget i konkurs och familjen fick gå från hus och hem. Krisen ledde till en återfunnen tro på Gud.

Jag bildade företag inom snickeribranschen samtidigt som min fru Eivor studerade på ”Sjukis” i Vasa. Vi hade tre små pojkar då och det var nog den bästa tiden i vårt liv. Vi hade det bra, firman gick bra och jag fick allt mera jobb. Jag skaffade större verksamhetsutrymmen och investerade i nya maskiner. När Eivor blev färdig fick vi vår fjärde son.

Det flöt på till 1991. Då kom krisen. Företaget började gå sämre och sämre. Lågkonjunkturen slog till och jag hade jättesvårt med ekonomin och var pressad. Våra närmaste grannar var kristna. Ibland kom de in med några slantar och det grep mig. Hur kunde de vara så vänliga. Jag hade svårt att ta emot, men de sade att det var från Herren.

Mitt i krisen blev jag bjuden till en kristen samling för män. Det var första gången jag kände att de hade något som jag inte hade. Vår längtan gjorde att jag och Eivor började besöka en bönegrupp i församlingen. Vi kom in i gemenskapen, kände oss väl mottagna med värme och kärlek. Jag hade ännu inte då tagit ställning.

I juni 1993 gick firman i konkurs. Det var svårt eftersom min egen familj drabbades, likaså Eivors släkt som gått i borgen för lånen. Så småningom ledde det till att vi måste sälja vårt hem för att kunna betala bort skulderna. Under den här tiden hade vi en kristen vän som besökte oss flera gånger i veckan och som stöttade oss. Grannarna hade alltid tid för vår familj. Det grep tag i mig.
Till bönegruppen kom en man, som gav mig ett profetiskt budskap. Han visste inget om mig och han profeterade om att jag går igenom en stor ekonomisk kris och att jag var värdefull och förlåten i Guds ögon. ”Jag Herren vill resa upp dig, du skall bli till hjälp för många som går igenom liknande svårigheter. Jag skall ge dig nya sånger som skall bli till helande för många, du skall bana väg för lovsång.”

Då brast det för mig, Jesus mötte mig och jag blev helt överväldigad. Jag tog ställning för Jesus. Mina vänner som var med på bönemötet blev tagna av den exakthet som budskapet innehöll.

Det var fortsatta svåra tider, bankkris och skuldsanering i många år men Gud var med. Vår familjs räddning var att vi började vända blicken bort från oss själva. Även om vi hade det svårt ekonomiskt så började vi hjälpa andra och betjäna människor. Det gav oss glädje och kraft. Gud ledde vår familj att flytta till Inremissionshemmet och det blev vårt hem i 14 år. Det är en stor skillnad mellan att gå igenom en kris med Herren eller utan honom. Jag har erfarenhet av både och.

År 2015 upplevde jag en stor livskris igen. Under en galloperation upptäcktes en form av cancer som är mycket ovanlig. Det ledde till en stor och svår operation på Mejlans sjukhus i Helsingfors. När jag låg på Mejlans så tänkte jag: Varför måste jag gå igenom detta? Men när jag väl var igenom så tänkte jag: Hur kom jag igenom? När jag nu ser tillbaka med tacksamhet så var det med Herrens hjälp.
Mina prover är idag rena och jag mår bra. Mitt liv är i Herrens händer och idag sjunger och tackar jag för att han burit genom allt.

Jag har aldrig förnekat Guds existens. Men förr hade jag inte tid med det som hade med Gud att göra. Jag tänkte att det skulle komma senare i livet. Idag önskar jag att jag hade tagit honom på allvar långt tidigare.