När det var som värst spelade Jonas Björkstrand datorspel över tio timmar i dygnet, och höll sig vaken med hjälp av koffeindrycker och alkohol. Det hade blivit till ett slaveri som påverkade både hans familjeliv och yrkesutövning. Till slut kapitulerade han och ropade till Gud i sin nöd.

Jag växte upp i ett vanligt hem i Borgå i en härlig familj med kristna värderingar. Jag följde med min familj regelbundet till församlingens gudstjänster, speciellt på jul och vid andra kristna högtider. På grund av kärleken flyttade jag till Österbotten efter att ha studerat datateknik vid Åbo Akademi. Under studietiden var jag aktiv i en kristen studentförening och var, vilket tyvärr är rätt vanligt i Europa: ”med i den kristna religionen utan att ha någon gudsrelation”.

Något som karakteriserar min uppväxt är att jag ända från högstadietiden blev både psykiskt och fysisk mobbad i skolan. Det ledde till att jag blev mycket blyg och drog mig undan alla sociala kontakter så långt jag kunde. Jag hade dåligt självförtroende och tog min tillflykt till datorspelsvärlden.

Jag hade tagit emot den identitet som mobbarna ville ge mig, dvs. att inte vara värd något. Genom att fly till datorspelsvärlden fick jag ”vara någon”, och jag fick bekräftelse genom ”online-vänner” samt genom att lyckas i spelen.

Mellan åren 2005–2012 när jag spelade som mest kunde jag sitta över tio timmar i dygnet. Självklart gick det ut över arbetet och familjen, även om mycket av spelandet skedde på kvällar och nätter. Tillsammans med datorspelandet kom många andra synder in i mitt liv, framförallt lögnen. Jag visste att det jag höll på med var fel, och jag försökte sluta men det gick inte. Ibland kunde jag hålla upp i två veckor, men sedan fortsatte det. Jag var helt enkelt förslavad under spelandet.

Vändningen kom i januari 2013 efter att jag gav upp. Jag insåg att jag var en slav under spelandet och synden, och hoppet att i egen kraft kunna komma ur allt var över, och jag ropade till Gud.

Jag deltog i en konferens för män i Vasa och jag visste att jag behövde hjälp. Hela dagen satt jag och kämpade emot att gå fram till förbön. Jag var nämligen inte van med personlig förbön och hade aldrig fått personlig förbön på det sättet förr, men smärtan i bröstet tyngde på, jag ville och behövde få hjälp att bli fri från dataspelandet och synden.

Där på konferensen fick jag möta Guds kärlek. Jag fick en syndamedvetenhet som jag inte hade haft förut. Jag ville ta emot Jesus som Herre, kung och frälsare i mitt liv, samt vända om från min synd. Efter förbönen satt jag och grät i ett par timmar och när jag på kvällen kom hem till min fru, kunde jag inte göra något annat än att säga till henne: ”Du har en ny man”. Något hade hänt med mig och det har sedan dess bekräftats varje dag. Jag hade genom Guds nåd fått bli pånyttfödd.

Hela mitt liv har jag trott på Gud, men jag har inte alltid sökt hans vilja aktivt, och jag har inte underställt mig hans ord. Men från den stunden var jag fri från dataspelandet, jag hade inte lust att spela mera. Jag blev helt förnyad i Anden och Andens frukt började växa fram i mig. Jag började se en frimodighet att predika Guds ord växa fram som jag aldrig förut haft, och har sedan dess genom Guds nåd fått fortsätta växa i självbehärskning, sanning och tålamod. Alkoholen som hörde till spelkulturen försvann omgående.

Jag körde alla mina dataspel till avstjälpningsplatsen för jag ville inte att någon annan skulle få dem. Gjorde mig av med allt för att fullgöra omvändelsen och hindra återfall. Idag har jag gått ner i tjänst till 80 procent för att bättre ha tid att predika samt vittna om Jesus, och att på olika sätt hjälpa andra personer som lever i slaveri under synd. Det verkar finnas stort behov att i skolor undervisa om mobbning samt faror i datorspelandet, och hur man kan bli fri.