För en utomstående såg mitt liv ut att vara i sin ordning. I verkligheten höll spriten mig i sitt fruktansvärda grepp. Ingen visste hur nära min familj var att splittras och mitt liv att gå under.

I praktiken har jag vuxit upp i ett stall. Jag ärvde hästhobbyn och -yrket av min far. Jag sysslade med trav som hobby och födde upp hästar i mitt eget stall. År 1997 brann stallet och också huvudbyggnaden var nära att förstöras. Brandorsaken var sannolikt ett elfel. Alla hästarna dog. Det var en svår prövning för mig. Allt gick förlorat, och vi hade ingen försäkring. Med tiden byggde jag upp ett nytt stall, som jag senare avyttrade. Nu sköter jag om min sons hästar när jag vill.

Som barn var jag en snäll pojke, men alkoholen kom med i bilden när jag var 16 år och det rörde till mitt liv ordentligt. Jag jobbade, men spriten regerade över min fritid. Som 22-åring hittade jag en underbar flicka som blev min fru och vi fick två barn. Utomstående såg inte mitt alkoholproblem och jag ville inte erkänna det. Äktenskapet höll på att gå i kras på grund av spriten.

Ett troende par från Sverige flyttade in som våra grannar. Deras förtröstan på Gud talade till mig djupt. På något sätt var jag religiös, men jag trodde inte personligen på Jesus. Inom mig fanns bara en djup längtan. Eftersom min granne själv hade varit djupt i spritträsket, pratade jag gärna med honom och frågade mycket om hans liv.

Vid tiden för stallbranden hittade min fru på nytt sin tro, som hon förlorat efter barndomen. Nu fick jag nog en snäll fru, tänkte jag när hon kom till tro, livet går nog bra så här också. Men mitt liv vände inte till det bättre. Alla mina lediga dagar och kvällar var alkoholen mitt sällskap. Jag kände en djup förtvivlan och tomhet. Ingenting kändes längre meningsfullt. En stark rädsla för döden tog över mina tankar och jag började också få självdestruktiva tankar. Slutligen kom väggen emot.

På farsdagen 1998 var min bror på besök och frågade om jag kommer med på ett andligt möte. Jag kände att jag saknade något i mitt liv och lovade att följa med honom. Under mötet förstod jag att allt stod inte rätt till i mitt liv. Av hela mitt hjärta bad jag: ”Far, ta bort det här begäret efter sprit.” Den kvällen kom Jesus in i mitt liv och alla mina synder blev förlåtna. Samtidigt fick jag bli fri från spritbegäret. Ända till denna dag har det hållits borta.

På kvällen gick vi ännu till min syster och hennes man. Där vidrördes jag av den Helige Anden och jag kunde inte annat än gråta av glädje. Följande morgon såg världen tio gånger ljusare ut. Min fru och jag pratade länge och vi utgjöt våra hjärtan för varandra. Före det hade vi i åratal varit långt från varandra. Jesus är som medicin. Han förvandlade mitt liv och helade mitt äktenskap.

Ett år efter att jag kommit till tro, dog min far och syster och min fru blev sjuk. Speciellt min unga systers död var ett hårt slag. Då ställde jag varför-frågor till Gud. Men sådana frågor har vi människor alltid. Jag fick förstå, att livet bara är sådant. Vi kan inte bestämma över vad som händer. Också motgångarna måste vi ta emot.

År 2013 somnade min fru in. Jag hade inte stått ut, om inte Gud hade burit mig i allt detta. Jag fick också stöd från församlingen och mina närmaste. Men ingen människa kan ge mig en sådan trygghet som Jesus ger. Jag får vända mig till Gud i alla situationer och med ett tryggt sinne lämna allt till honom.