När det var som värst under studietiden i Åbo kunde jag vara onykter fyra dagar i veckan. Jag visste att något borde ändras i mitt liv men jag sköt upp frågan genom att dricka ännu mera.

Jag växte upp i en familj där min pappa är församlingsanställd och mamma är aktiv i församlingen. Vi är fem barn och jag är näst yngst. Jag gick i söndagsskolan och jag kände min Bibel ganska bra. Kanske jag som barn fick för mycket av det goda där hemma. När jag kom till högstadiet började jag tycka att den kristna tron kändes tråkig. Jag hade kanske dåliga förebilder. Men kamraterna blev viktigare än föräldrarna. Partyn och alkohol var det viktiga för mig under gymnasietiden.

Efter studenten började jag studera datateknik i Åbo, men bytte senare till företagsekonomi. Jag har lätt för att lära mig så jag klarade mig utan att läsa så mycket. Jag festade och drack en hel del med studiekompisarna. Vi var särskilt en trio som drack mycket. Ibland kom vi trötta och bakfulla till föreläsningarna. Under den här tiden for jag hem till föräldrarna bara två eller tre gånger i året. När jag talade hade jag åtminstone en svordom per mening – utom när mamma var i närheten!

Vändpunkten kom för drygt två år sedan. Jag hade festat flera dagar i rad. Vi hade en sista träff före sommaren med min klass på Vårdberget i Åbo. Efter att vi festat där gick jag hem. Jag satte mig i soffan och stirrade i väggen. Då var det som om jag hörde en röst som sade: ”Viktor, du behöver inte leva så här.” – Jag kan inte säkert säga om det var en verklig röst eller om jag bara kände det så. Men jag förstod att det finns något annat i livet än festandet. Jag kände att Gud ville göra något av mitt liv. Jag fick kraft att lämna spritmissbruket, men blev inte helt absolutist heller.

En vecka senare mötte jag en troende flicka som nu är min fästmö. Med henne gick jag till en kristen församling. Till min förvåning märkte jag att jag trivdes mycket bra med människorna där. Jag hade en underlig erfarenhet i kyrkan. Det kändes som om människorna där skulle ha varit gamla bekanta fastän jag aldrig hade träffat dem förr.

Mina gamla vänner, som jag hade druckit med, tyckte att jag hade blivit tråkig. Andra gamla kompisar märkte också att jag hade blivit annorlunda, men vi har varit goda vänner fortsättningsvis. Någon av dem har kommit med mig till kyrkan. Två andra kom med i min cellgrupp i församlingen.

Min mamma blev förstås jätteglad när hon hörde vad jag hade varit med om. Min pappa ville intervjua mig inför alla eleverna i skolan så att jag där skulle få berätta om min nyvunna tro. Tyvärr blev den morgonandakten inte av.

Nu planerar jag att göra mig klar med mina studier. Sedan får Gud leda mig vidare. Jag kan tänka mig att bli köpman. Men jag vet att jag vill tjäna Gud så gott jag kan resten av livet. Jag har också blivit väldigt intresserad av kristen apologetik, det vill säga att visa att den kristna tron kan försvaras med förnuftsargument.