Jag skadades allvarligt i en trafikolycka och blev fast i energiterapier tills jag fann verklig hjälp.

Strax innan julen -90 krockade jag med min bil. Jag hade den dagen arbetat i Lappo och började köra mot Alavo med min 6-årige son. Vägen var hal och vädret dimmigt. Plötsligt såg jag framför mig en långtradare. Jag gjorde en snabb undanmanöver och förlorade kontrollen över bilen, som gled ner längs vägrenen och stötte mot en brotrumma och rullade över på taket. Min son skadades lindrigt och själv bröt jag nacken och mitt vänstra lår krossades. Pojken kravlade sig ur bilen, men jag satt fast och kunde bara vänta på hjälp. Efter att man fått loss mig, fördes jag i ilfart till akuten i Seinäjoki och direkt till operationssalen där mitt ben fixerades med en märgspik. I ett halvt år levde jag med nackstöd och i två och ett halvt år var jag sjukledig.

Eftersom mediciner inte under min konvalescenstid gav mig någon lindring för mina svåra smärtor, sökte jag mig till en bioenergihealer. Man berättade för mig att han kan hela med sina händer. Änglastatyetter och kristna ikoner prydde vårdrummet. I bakgrunden spelade lugnande musik. Healern rörde sina händer ungefär tjugo centimeter från min kropp. Efter behandlingen mådde jag bra och smärtan avtog för ett tag. Senare sökte jag mig till en annan healer och började gå i terapi hos honom ungefär en gång i månaden.

När jag kom från healern kändes det alltid en stund som om jag svävade i luften. Jag mådde otroligt bra och kände mig glad och energisk. De här vårdsessionerna fick ett starkt grepp om mig. Men ju oftare jag fick energiterapi, desto kortare varade effekten och snart var jag åter på gränsen till depression. Mina känslor åkte upp och ner, från högsta nivån ända ner till botten. Dessutom var vården väldigt dyr. Min väninna blev orolig för mig. Hennes oro fick också mig att bli medveten om min situation. Jag mådde inte bra så jag slutade gå i energiterapi och har inte sedan dess besökt någon healer.

När jag avslutat energiterapierna började jag bli intresserad av kristendomens Gud. En orsak till detta var att min dotter kom till tro på skriftskollägret och bjöd hem en pastor för att hålla en bibelstudiegrupp hos oss. Jag hade själv vuxit upp i ett kristet hem och också varit aktiv i församlingens ungdomsgrupp, men under yrkesskoltiden blev spåkvinnor, tarotkort och horoskop mitt livs guider. Jag trodde ändå hela tiden på Gud.

Jag började gå i kyrkan och fick en själavårdare. Det förflutnas bördor, till exempel min pojkväns självmord under ungdomsåren, en skilsmässa och allt slags dåligt liv tyngde mig och jag kände skuld. Jag var rädd att jag hade gått så långt bort från Gud att han inte längre skulle ta emot mig. Med min inre smärta sökte jag mig till slut till pastorn för ett samtal. I bikten fick jag lämna det förflutnas stensläde. Tåreportarna öppnades och jag kände en stor lättnad. I den stunden fattade jag ett medvetet beslut att börja följa Jesus.

Jag började vara med i bibelstudiegrupper och olika församlingsgrupper. Snart förstod jag att Gud inte godkänner ockultism. Jag brände alla horoskopböcker och böcker om drömförklaring och gjorde mig av med alla spådomssaker. Jag avsade mig all ockult verksamhet som jag hade varit med i. Livet har inte varit lätt efter trosavgörandet heller. Min nacke har opererats och benet värker ibland. Min himmelske Far har ändå tagit väl hand om mig. Bland annat har jag blivit helad från astma och allergier och jag har fått ett nytt, lyckligt äktenskap. Idag vet jag att när jag faller så faller jag på Kristus-klippan.