Jag var en stark muslim och jag lydde islams lagar. Men jag var ärlig mot mig själv och kände att jag var tom i mitt hjärta. Jag var besviken på islam och försökte fylla tomheten genom att börja meditera. Men något hindrade mig. Då förstod jag inte vad. Nu vet jag att det var Gud.

Jag växte upp i Iran och jag kom som flykting till Kristinestad för fyra år sedan. Redan den första veckan på flyktingmottagningen drömde jag att jag stod utanför en gammal och liten kyrka. Jag stod utanför stenmuren som omgav kyrkan och såg den öppna dörren. Inne i kyrkan såg jag vitklädda kvinnor med ljus i sina händer. De sjöng och gick runt i kyrkan. I mitt hjärta förstod jag att de sjöng till Gud. Det kändes heligt och fridfullt.

Plötsligt hörde jag någon ropa mitt namn. Jag vände mig om och såg en man. Han bjöd mig in i kyrkan och lovade ge mig allt jag behöver, allt det jag bett om. Jag frågade vem han är som kan ge allt det här till mig. Han svarade: Jag är Jesus. Då vaknade jag.

På en fotbollsmatch fick jag kontakt med en man som ville hålla kontakt med mig. Två dagar senare ringde han och frågade om han får komma och hälsa på med sin fru. Mannen och hans familj blev mina vänner. I dag vet jag att han är pastor, men till en början talade han aldrig om kristen tro med mig. Först när jag berättade om min dröm frågade han om jag ville komma med dem till kyrkan. Det ville jag, för jag ville veta mera om kristen tro. Han gav mig också en Bibel på persiska.

Jag märkte att mannen och hans familj hade en annan typ av kärlek, en kärlek som jag saknade. De visade kärlek utan att förvänta sig att få något tillbaka. Jag såg att kristendomen var bra. Jag ville veta mera men kämpade med frågan om Jesus är Gud. För det är svårt för en muslim att acceptera. Redan att säga orden ”Jesus är Gud” är mycket svårt, för det kan vara en stor synd. Muslimerna tror att gud är en. Man kan varken se eller röra vid honom.

Men då visade sig Jesus för mig på nytt. Den här gången var jag vaken. Atmosfären ändrades och jag omsveptes av ett ljus. Jag var som i en bubbla och jag såg en man som närmade sig mig. Han gav mig ett budskap. Jag frågade vem han är och han svarade Mohammed.

Jag var inte rädd utan kände bara en desperat längtan efter sanningen. Jag sade åt Mohammed att jag inte accepterar hans budskap. Jag sade att jag ville tala med någon som är i en högre position än han. Jag kände mig stark och jag var till och med beredd att dö.

Mohammed avlägsnade sig. I stället såg jag en stor och mäktig man med en stav i sin hand. Han var så mäktig att jag började skaka. Han var helt annorlunda än Mohammed. Han sträckte sina händer mot mig och jag kände mig väldigt liten. Även han hade ett budskap till mig. Jag kände igen honom från min tidigare dröm och jag anade vem han var. Men jag frågade i alla fall. Han svarade: ”Jag är din Herre, din Gud. Jag är Jesus.”

Jag började gråta och tackade honom för att han svarade på min fråga. Jag hade kämpat så för att få svar på den. För några dagar tidigare hade jag sagt till Gud: Du vet att jag inte vill synda och göra dig arg genom att acceptera en människa som Gud. Men jag vill veta vad som är verkligt och vad som är sant.
Jag hade aldrig kunnat tro att Jesus är Gud utan visionen. Jag tror att det är därför han visade sig för mig. Efter att jag tagit emot Jesus har jag fått svar på varje fråga jag haft.

Nu ser jag det som min uppgift att verka bland persisktalande muslimer i Finland. Det gör jag som pastor i en församling i södra Finland.